Velkommen
Til italienskmynde.dk - nyttig information om den Italienske Mynde
Vi håber du finder den information du søger, hvis ikke er du meget velkommen til at skrive til os.
Om den Italienske Mynde
Den italienske mynde
Janet (www.mynder.dk) har lavet en dejlig beskrivelse af de italienske mynder. Denne gengives her efter aftale med Janet.
Den Italienske Mynde er undtagelsen af reglen
Den kender ikke til dovenskab og synes at der skal ske noget hele tiden, helst med den som midtpunkt! Om nødvendigt, opfinder den selv mange sjove numre og er så underholdende at den fungerer også som familiens personlige hofnar - men en hofnar der samtidig er lynende intelligent. Den kan sætte liv og glade dage i enhver familie!
Udseende
Som navnet på engelsk antyder, (Italian Greyhound) er de en Greyhound i miniature udgave. De skal være helt uden de fremstående øjne, æblerund isse og dværgpræg, som så mange andre miniature racer har. Størrelsen er for hanner og tæver er maks 38 cm ved skulderen, og minimum 33 cm. Størrelsen variere meget og fra et kuld kan der være søskende af forskellige størrelser.
Et særligt kendetegn for racen er dens meget elastiske gangart. Den Italiensk Mynde har ved 9 mdr. - 1 års alderen opnået fuld skellethøjde. Brystkassen fortsætter med at vokse indtil ca. 18 mdr. alderen. De kan blive meget gamle, 15-16 år er ikke usædvanligt.
Historisk resumé
Nyttig information
Racestandard
Racerepræsentant
Tlf. +45 2482 3018
Artikler
Er den Italienske Mynde noget for dig?
Hvis du gerne vil have en hund som:
♡ Har en pels der ingen pleje kræver og som ikke lugter af hund
♡ Som er indbegrebet af stil og ynde
♡ En hund som elsker, at sidde på dit skød og putte sig kærligt ind til dig
♡ En hund der forvandler sig fra snorkende bule under tæppet i sofaen, til en jager der med en leopards hurtighed sætter efter en fugl i haven
♡ En hund som er glad og kærlig ved alle
♡ Som ikke gør meget
♡ Som har tradition for, at blive gamle
♡ En hund der ikke har alvorlige sygdomme
Hvis du ikke vil have en hund som:
♡ Stjæler husets bedste stol
♡ Du kontinuerligt skal børste tænder og klippe negle på
♡ Insisterer på (hvis ikke kurven er lækker nok), at sove sammen med dig i sengen
♡ Beder om din kærlighed og opmærksomhed mange gange om dagen
♡ Du ikke altid kan gå løs med
Opdrættere og gode råd
Kennel Vindhause
Kennel Made In Denmark
Kennel Il Cagnolino
Kragerupgårdsvej 17, Tjørnelunde
Life companion
Vælg din opdrætter med omhu!
"Sakset" fra DKK
Begrebet kennel er en noget uklar størrelse, og for mange mennesker er ordet kennel ensbetydende med et stort antal hunde i løbegårde. Sådan forholder det sig ikke. En kennel kan være et stort foretagende med tyve eller tredive hunde. Men en kennel kan også bestå af en, to eller tre familiehunde, hvis foretrukne opholdssted er en sofa i stuen. I de fleste kenneler indgår hundene som en del af familien.
Italiensk mynde
MENTALITET
Den er i næsten et og alt en miniature udgave af greyhound (se side xx). Den er kærlig og hengiven over for familien. Dog er den spinkle lille hund ikke helt egnet som legekammerat for mindre børn. I forhold til fremmede er den omgængelig, om end en smule reserveret. En nem og behagelig selskabshund, som kun fylder lidt.
Den har brug for et godt socialt liv og for masser af kontakt med mennesker. Desuden behøver den en hel del motion med mulighed for at løbe frit og mentalt stimulerende beskæftigelse.
AKTIVITETSNIVEAU OG HANDLERADIUS
Den har altid været selskabshund, men har samtidig været brugt til kaninjagt. Den er livlig, aktiv og mere robust, end den ser ud til at være. Den er glad for at løbe, men alene størrelsen gør, at den ikke bevæger sig så langt væk. Den holder god kontakt.
PELS OG PLEJE
Den glatte, fine pels er tæt tilliggende og kræver kun lidt arbejde. En daglig aftørring med et fugtigt vaskeskind fjerner støv og løse hår. Pelsen beskytter kun lidt, så hunden hader regnvejr. Som for de fleste små hunde behøver tænderne jævnlig rensning for tandsten.
TIPS OG TRICKS TIL INDLÆRING OG HÅNDTERING
Den er samarbejdsvillig, lærenem og opmærksom, og opdragelsen volder sjældent problemer. Træn venligt og konsekvent i korte, varierede sekvenser. Den overvurderer ofte sin egen størrelse, så undgå for voldsom leg med store tunge hunde.
32-38 cm for begge køn.
Ensfarvet sort, grå, skiferfarvet eller gul med hvidt på bryst og poter.
OPRINDELSE
Racen nedstammer fra de små mynder, der fandtes allerede ved faraonernes hof i antikkens Egypten. Via Grækenland nåede den til Italien i 500-tallet f.v.t. Den havde sin største udbredelse under renæssancen og i århundrederne derefter, hvor den var hoffernes og de fine damers yndling over det meste af Europa. Den har altid været selskabshund, men den er bestemt ikke tilfreds med at blive båret rundt på armen. Den kan løbe væddeløb, eller den kan blive en fin lydigheds- eller agilityhund.
INTERNATIONALT RACENAVN
Piccolo Levriero Italiano.
Italiensk mynde HVALPE TIL SALG
VISER 2 ANNONCER
Herunder finder du en oversigt over aktuelle kuld af racen Italiensk mynde, der pt. er til salg.
Husk også at læse guiden til, hvad du skal være opmærksom på, inden du køber hund.
Beatrices Hundeblogg
Også kjent som Spinone, Italiensk Spinone eller Italiensk Griffon, ser Italiensk Spinone mer som en sliten gammel mann enn den robuste peker på at det er. Oppdrettet i Italia som en spesialist jakthund, er Spinone like intelligent som den er sterk og har nesten menneskelignende øyne som låner til sin milde og nesten tankefull utseende.
Spinones er sterke boned og solid bygget med kraftige muskler som gjør at det å navigere nesten alle typer terreng. Dens kropp er dekket av en tykk, stri pels som gjør at den tåler et bredt spekter av miljøer. Disse egenskapene gjør Italiensk Spinone en ideell jakthund, et formål som rasen er fortsatt brukes i dag. Den Spinone er også en svært allsidig rase og kan brukes i viser, agility, lydighet og terapi arbeid.
Spinones er en veldig mild og hengiven hunderase og leve for å behage sine eiere. De er svært hengiven og komme sammen svært godt med barn og andre kjæledyr. Deres lynne er også ganske lettere å gå den andre jakt raser.
Den Italiensk Spinone er en av de eldste raser å bli utviklet som en peker og dens historie som Italias allsidig jakthund kan spores så langt tilbake som 500 f.Kr. De første strihåret peker hunder ble avlet av gamle italienske jegere som trengte store, kraftige hunder som kunne navigere de tøffe Alpine og Appenninene og omkringliggende myrområder. Det er henvisningene i historiske tekster som gamle som 200 e.Kr. av jakthunder med forsiktig, produktiv jakt stil som er typisk for Spinone. Middelalderen så enda mer konsistente rapporter om strihåret, store og companiable pekeen hunder med jakt stiler kan sammenlignes med at av Spinone. Men rasen så en bratt nedgang i kjølvannet av andre verdenskrig, og ble bare gjenopplivet gjennom arbeid med engasjerte oppdrettere.
Den Spinone er i dag en av de mest populære jakthunder i Italia og flere andre europeiske land. Det har imidlertid vært trege til å vinne popularitet i Amerika.
Selv om den eksakte linjen av Italiensk Spinone er uklart om det antas at den rasen opprinnelseated som en krysning av grove håret italienske settere og hunder introdusert av greske handelsfolk samt Hvite Mastiffs og muligens Franske Griffon.
Spinones er svært energiske hunder og krever en godt balansert kosthold. Husk at deres raggete skjegg kan la stier av vann rundt et hjem etter en drink.
Spinones er ekstremt intelligent og svært trening og krever mentalt utfordrende øvelser samt fysisk utfordrende. En Italiensk Spinone som har no ‘menings’ oppgave kan ofte slå destruktiv og humørsyk. De er svært motiverte og har et sterkt ønske om å behage og svare svært godt til positiv forsterkning.
En kraftig bygget hund, den ideelle vekten for en fullvoksen Spinone male varierer fra 75 til 85 pounds.
Den Italiensk Spinone er en mye lettere å gå rasen i forhold til de fleste andre pekere. Som en rase som har en lang historie med å jobbe med mennesker, de er også en svært sosial og trives best når omplassert med en stor familie. Spinones bør aldri være alene i lange perioder av gangen.
De er svært hengiven mot barn, og er også veldig omgjengelige mot andre kjæledyr. Spinones er svært fornøyd når behandlet som et underordnet medlem av den menneskelige pack-familien, og kan noen ganger være sta når de står overfor en mangel på sterkt lederskap.
Den Italiensk Spinone er en naturlig forsiktig hund og kan slå engstelig hvis ikke trent og sosialisert på et tidlig alder. Det er også sjelden aggressiv og vil bare angripe hvis dens eiere er direkte truet eller angrepet.
Som med de fleste store raser av hund, Italiensk Spinones er utsatt for canine hofteleddsdysplasi og albue dysplasi. Rutine hip og felles eksamen er anbefalt som hunden blir eldre. De kan også lider av mindre problemer som allergi, otitis externa, ektropion, cerebellar ataksi og gastrisk torsjon.
En godt vedlikeholdte Spinone har en gjennomsnittlig levetid på 12-14 år.
Spinones er svært energiske og bør utvises kraftig i minst en time hver dag. Spinones nyte lange joggeturer og deres tilpasningsevne til ulike terreng gjør dem gode turmuligheter ledsagere. De bør ikke oppbevares av familier som bor i leiligheter eller små boliger uten hager.
AKC har dette å si om Spinones: “En utmerket retriever av natur og en erfaren jeger på alle typer terreng, er robust, omgjengelig og føyelig den Spinone. Hans stri, tett pels og tykk hud gjøre ham i stand til å forhandle kratt og tåle kaldt vann som ville straffe en hund ikke så naturlig pansret. Pelsen kan være heldekkende hvit; hvit og oransje; orange roan med eller uten oransje markeringer; hvit med brune tegninger, brunskimmel med eller uten brune tegninger. ”
Den Spinone pels er tøff og litt stri. Den ideelle lengde er 1,5 til 2,5 inches på kroppen. Spinone s krever minimalt vedlikehold i form av pelsstell og kan bli strippet innimellom for å fjerne døde hår. I tillegg anbefales det at de børstes en gang i uken for å opprettholde en sunn pels. De bør ikke være over-preparerte inntil deres frakker ta på seg en myk, silkeaktig utseende.
Som med de fleste andre intelligente jakt raser bør Italiensk Spinone valper sosialiseres og trent så tidlig som mulig.
Catdogs
Våra kattlika Vinthundar, Siameser och annat
Tagged with Kläder till Italiensk vinthund
Italiensk vinthund med långhårig päls och Siames i snö
IG med lång päls vad är nu detta? Det kan väl inte vara möjligt!
Jo då, lika väl som en del människor har pålimmat fusk hår, tuttar av plast och läppar med någonting fejk i, så kan väl en liten IG skoja till det med lite fuskpäls!
Ser nästan äkta ut, eller hur?
Italienare har ingen värmande underpäls, bara en ytterst kort, tunn och slät päls.
Kläder är ett måste om de ska kunna känna sig komfortabla i vårt klimat anser jag. Denna årstid har Hanna nästan alltid kläder på sig.
Men så är hon också en glad hund som inte behöver frysa! 🙂
Siamesen Håkan är också lätt frusen av sig och därför inte särskilt road av snö. Men jag tog ändå ut honom för en nypa frisk luft eftersom det var en så fin dag med lite sol. Han var till en början mycket tveksam till att lämna den del av trappan som var snöfri.
När han väl övervunnit oviljan att gå i snö knallade han iväg.
Han spatserade ett varv kring kända områden helt nära huset..
Men efter bara ca. 10 minuter fick han nog och återvände till dörren.
Han skakade på sina tassar och hans lilla ansikte uttryckte
”Tvi så kallt det är om tassarna! ” (det var mellan 0-1 minusgrad!)
Jag öppnade dörren och han gled in.
Väl inne blev det full fart på honom. Det är tydligt att en nypa frisk luft och en gnutta solljus gör underverk med livsandarna!
Han rusade som en besatt upp för trapporna till övervåningen
och rumsterade om i den grad att han väckte Kalle som låg i hundrummet
och sov i godan ro.
(Kalle hade varit ute på sin grynings räd mot mössen, precis som han brukar.
Snön bekommer honom inte)
Höst/vinterkläder till hund..frusen vinthund.
Nu har jag sytt vinthundskläder igen!
Mest för att det är så roligt! Siri har rätt mycket kläder.
Men Italienare är så frusna och behöver verkligen kläs.
Italiensk vinthund har så vacker kropp.
Strömlinjeformad och elegant. Och de bär upp sina kläder så fint!
Det vill säga om man lyckas få till det, så att de sitter som de ska!
En liten utmaning är det. ”Köpekläder” sitter sällan bra på vinthundar.
Betänk bara hur tunn kroppen är. Nästan som en siluett bara
Samma ryggmått (rygglängd) ska även passa typ fransk Bulldog och liknande.
Klart då att de inte sitter särskilt bra på smala Italienare.
Sitter inte kläderna bra, så är de inte bekväma att röra sig i heller.
Sedan är ju utbudet inte så särskilt roligt heller! Mycket svart och grått.
Tycker att om de nu ändå måste ha kläder så får de gärna synas.
Särskilt Siri har också så långa, långa ben.
Hon fick mycket längre ben än hennes mamma har.
Och mycket längre svans och längre hals.
Hon är en mannekängvariant av Italiensk vinthund!
Och som en liten mannekäng låter hon mig också nåla
och prova om och om igen. Trippar några steg när jag ber henne
och står stilla när knappnålar sätts i.
Syrummet har liksom krympt år för år .
Nu är där så fullt att jag antingen måste gallra ut eller
flytta syrummet till ett av husets större rum.
Gallra är omöjligt! Har försökt tidigare.
Men så snart jag rotar i mina gömmor, fastnar jag och blir
glad över allt jag återupptäcker.
Det hela leder ofta till att jag blir inspirerad och börjar sy.
Och så var det med den utrensningen!
Så det blir till att flytta inom huset!
Men vilket jobb att flytta allt.
Alla skokartonger med spets, band, tråd, knappar.
Korgar och backar med spännen, hakar, ringar, läder och päls.
Hyllvis med tyg och inte att förglömma!
Symaskinen, stickmaskinen, strykmaskinen, mangeln mm,mm.
Det blir ett jätteprojekt! Den saken är klar.
Ännu större om Husse får bestämma! Så snart jag för det på tal,
att flytta mitt syrum, så drar han sin litania.
”Om gästrummet ska göras om, så ska tvättfatet i det rummet ha nya
vatten och avloppsledningar! Det innebär att golvet får tas upp,
vilket i sin tur innebär nytt golv med mera”
Anar att han med detta vill ha sagt, att vi ska låta allt vara som det är.
Och, varför inte egentligen?
Det är visserligen trångt i syrummet.
Men det går fortfarande att sy där och hundarna trivs.
Även Siamesen brukar ligga där på fårskinnsbädden under strykbrädan.
Vi blir nog där vi är.
KLÄDER FRÅN USA…
Nu blir höstpromenaderna i regnrusket roligare.
Som en liten sol lyser Siri i den Amerikanska regnjackan!
En rosa huvtröjja att ha under…
Nu får det regna bäst det vill!
Det var Anitha och Leif som kom tillbaks från USA med
hundkläder i bagaget.
Tänk vad alla reser mycket…och långt!
I veckan har vi haft besök från Nya Zeeland.
De har nu åkt vidare mot Tyskland, för att sedan flyga hem.
Nästa år kommer de tillbaks och åker vidare på rundresa i Öst!!
Själva har vi bara hunnit med en rundresa runt Vänern!!
Vad ska hon ha på sig?
Här är en del av hundflickornas kläder!
Lilla valpen Siri växer ur sina plagg nästan vecka för vecka nu.
Är det det minsta kallt, behöver våra IG flickor kläder på sig.
De är ju så tunna och har så tunna pälsar.
Klart att dom fryser lätt. Dessutom vill dom ha kläder på sig.
Särskilt Bella, som gärna har en tröja även inomhus.
Eftersom behovet finns, känns det meningsfullt att sy hundkläder.
Det är roligt också, men mycket kläder blir det!
marlene
– mitt liv & lite till
Tag Archives: ITALIENSK VINTHUND
Elliot & Griffin
Griffin har varit intresserad av Elliot ända sedan vi kom hem med henne. Han har fått hälsa lite försiktigt på henne några gånger men i morse lät jag honom gå fram till henne som han själv ville – då blev det MYS såklart! 😉
Blev en hel del bilder så jag har satt ihop dem:
Här går han fram lite försiktigt – börjar med handen…
Ellie fick göra vad hon ville – han varken sa nåt eller gick därifrån!
Det kommer nog bli fler mysstunder i framtiden! :flirt:
//mamma och matte marlene
Griffin och hans nya filt
Rehab med Griffin
Träffat lille Lloyd
Griffin 2 år!
Hos ortopeden med Griff
Griff är kändis!
Uppärksamhet på stan!
Griffin & Alice busar
IG – Nu är lilla Griffin äntligen här!!
Kl är ca 18:00 och vi har kommit hem från Årjäng med nya lilla valpen – Griffin (Italiensk vinthund). Han sprang runt här och busa direkt och ca 30 min efter det hade han lagt sig i en av hans bäddar -i vardagsrummet under mitt datorbord – och sov! Helt otroligt trygg! :happy:
Resan har gått bra men började dock först med 45 min köande för att ta mig ut ur Västerås för de hade stängta av en bit av E18… Sedan hade mamma och pappa (som körde upp med husvagnen under förmiddagen) fått fel på bilen och blivit tvugna att reparera den i Örebro. Så när jag kom dit hade de väntat i 3 timmar… Väntade ca 30 min och sedan var den klar och vi kunde köra vidare.
Så ca kl 20 var vi framme i Årjäng och campingen. Jätte mysigt! Gibson och jag tog en kvällspromenad längs sjön/stranden och sedan ca 23 slocknade jag. (Varit uppe sen 6.00!)
Kl 11 nästa morgon åkte mamma och jag mot Norge, Kennel Biscotti och min lilla Italienska Vinthund – Griffin! :heart: Han var helt underbar och jag tyckte att det verkade som att han visste att han skulle få komma med mig för han verkade mest intresserad av mig! 🙂 Eller så var det bara jag som tyckte det 😉 MEN när Evy (uppfödaren) ropade på dem och han skulle med mig hem var det HAN som var först ut ur huset de låg i – det hade börjat regna så alla valparna hade trängt in sig i ett litet hus. SÖTT!
Gibson verkade inte så road av honom och har inte visat något som helst intresse alls hittills… Blir ju roligare när Griff blir lite äldre 🙂
Bilresan till campingen gick bra. Han låg i mitt knä hela vägen – pep och slingrade sig lite men gav sig efter ett tag när han förstog att det inte hände nåt.
Tiden på campingen gick jättebra. Han kände sig som hemma direkt och tyckte att transportburen var trygg och bra! Drog in alla sina leksaker i den! 🙂
Tyvärr duggregnade det hela natten och dagen men det gjorde inte så mkt – vi hade trevligt ändå. På kvällen (när Griff hade deckat i sin bur) stängde jag in honom i den och i husvagnen och så tog mamma, pappa, jag och Gibson en promenad genom campingen och tog lite bilder. Mysigt fast det småregna! Blev mysiga bilder iaf! 🙂
Griffin ville inte bajsa under hela dag igår så jag gick ut med honom ca 4.30 inatt – då bajsade han! Lite svårt med allt nytt kanske… Natten gick jättebra – han låg i sin bur bredvid mig – på min säng. Helt tyst! 🙂
Kl 11.30 åkte vi hemmåt. I Karlstad stannade jag till vid Gibson’s uppfödare (Monomotapas Kennel – Lotta och Niklas Sandberg) så han fick busa med syster My och deras hane Rossini. Kul! Griff var inte rädd av sig utan spatserade omkring bland de tre stora Ridgebackarna! 🙂 SÅ duktig! Var jätte roligt att träffa dem igen!! Alltid lika trevligt att komma dit!
Nu är vi som sagt hemma och Griffin ser ut att inte bott någon annan stans! *LER*
Catdogs
Våra kattlika Vinthundar, Siameser och annat
Publicerat i Italiensk vinthund
Så sover våra hundar och katter
Många har alla sina husdjur sovandes i sin säng på nätterna.
Det är mysigt så klart och väldigt bra med tanke på anknytning.
Speciellt små valpar behöver mycket närhet!
Men en trygg vuxen hund kan läras att sova i egen bädd precis som lite större barn. Det betyder inte att man har en mindre nära relation.
Det har mera med komfort att göra. Hundens och människans komfort!
Om hunden är van att sova i sängen kanske den tror att den förväntas att göra det? Att det är deras uppgift att vakta husse och matte då de sover.
Små tunnpälsade eller nakna hundar och katter under täcket går väl an, men stora rejält påpälsade jättehundar i sängen är inte särskilt fräscht tycker jag.
Jag vill ha det svalt i sovrummet (till och med mycket svalt), rena sängkläder och ett tjockt duntäcke.
Bortsett från de små som helst ligger under täcket, föredrar de stora hundarna att sova i sitt egna rum.
Eftersom vi har ett stort hus har vi inrett ett eget rum åt hundarna där husse har byggt en lång säng/soffa där alla hundarna ryms att ligga utsträckta.
Där har de egna täcken och kuddar för de gillar att kunna luta huvudet mot en kudde och knöla till ett täcke som de sover på inte under
Tidigare hade vi hundbäddar i sovrummet, men de föredrar sin egen säng.
För ligger man inte under täcket i vårt sovrum så blir det för kallt.
(katten Kalle som inte heller gillar att ligga under täcken ligger ofta hos hundarna.)
Under natten vill hundarna ha uppsikt över husets ingångar och köket, för de vill vakta. Från sitt rum kan de snabbt ta sig överallt och ”kolla läget”
Precis som vi människor är hundarna och katterna antingen kvälls eller morgonmänniskor/djur.
Hos oss är det Kalle, Sofie och jag som är uppe med tuppen.
Det händer men är mycket sällsynt att vi får sällskap av Håkan.
Om han stiger upp för tidigt så är han i regel på grinigt humör. Han tycker om att sova länge på morgonen!
Klara är den som tycker om att gå och lägga sig tidigt och är den förste att knalla upp till hundrummet. Vi får väcka henne till sista rastningen.
Både hon och Hanna är betydligt morgontröttare än Sofie.
Eftersom Husse också är morgontröttare än Sofie, Kalle och jag är det alltså flest sjusovare i huset!
Men vi morgonpigga tycker att det är rätt bra att de morgon-griniga sover.
Vi myser och mår gott tillsammans i arla morgonstund! 🙂
Siames och italiensk vinthund i spisvärme
Det ser ut som att han läser av temperaturer.
Först rumstemperaturen i köket på kvällen då vi eldar i vedspisen.
Nästa dag då spisen svalnat lite, temperaturen i vedspisens ugn.
Han hoppar aldrig upp på vedspisen då vi eldar i den. Men dagen efter när den har svalnat går han dit. På något sätt vet han när hällen är lagom varm. Det är faktiskt då när ugnstermometern visar runt 50 grader.
Det ligger nära till hands att tro att det är det han kollar då man ser hur han stöder tassen mot ugnsluckan och kollar mätaren! 😉
Visst är han intelligent, men inte kan han dra några slutsatser av siffror.
Han kollar nog därför att jag kollar!
Kollar för att kolla vad det var jag kollade på.
Han gillar att sitta på den lagom varma hällen, tills han blir alldeles dimmig i blicken…
Ögonen går i kors
Han gäspar stort…
Lägger sig och njuter av värme koma.
Det är inte så ofta vi eldar i vedspisen eller lagar mat på den.
Den sprider visserligen en go värme i köket och en riktigt kall och ruskig dag kan det vara skönt att snabbt bli ordentligt uppvärmd.
Men det kan som synes bli väl varmt.
Vet att det finns de som tycker om att ha det riktigt varmt inomhus.
Ibland ser man folk gå omkring i linne och kalsonger i sina hus mitt i vintern.
Jag tycker inte att det är riktigt sunt och tyder på att de har en på tok för hög inomhustemperatur. Varför inte klä på sig istället och sänka temperaturen ett antal grader och genom det generera ett mindre klimatavtryck och dessutom spara tusenlappar. En enda grad gör 5% i uppvärmningskostnad!
Inte många av oss här i huset trivs i sådan rumstemperatur, annat än en liten stund. Men då resten av familjen flyr till svalare rum är det två som gärna ligger kvar i det varma köket. Det är Hanna och Håkan, siamesen och italienaren!
Inte ens den värme älskande och kläd tokiga Italienaren Hanna orkar ha kläder på sig när det är 25-26 grader varmt!
Vi brukar ha runt 20-21 grader inomhus i vanliga fall och är då naturligtvis påklädda. Jag har gärna en stickad kofta och ibland raggsockor eller fårskinnstofflor på fötterna, men det är ju fullständigt omöjligt i en inomhustemperatur liknande den vi har då vi eldar i vedspis, kakelugn eller öppen spis.
I somras kom jag i en uppretad ordväxling (för att inte säga gräl) med vänner angående att ta ansvar för miljön genom att på olika sätt försöka minska sitt klimat avtryck. Ett margarinpaket som inte var ekologiskt (vårt margarinpaket såklart!) var upprinnelsen till det hela.
Olika beskyllningar utväxlades mellan oss eftersom jag helt ärligt medgav att vi inte alls bryr oss om att särskilt spana efter och köpa ekologiskt, eftersom mycket av märkningen i många fall inte är annat än marknadsföring.
Detta säger jag i egenskap av lantis med insyn i hur det går till bakom kulisserna.
De ansåg sig vara klimatsmarta och duktiga medans vi skulle känna oss dåliga, oansvariga och nästintill som miljöbovar som köper vanligt bordsmargarin!
Då påminde jag dem om att de ju gör långa flygresor till andra sidan jordklotet flera gånger om året och det är ju inte särskilt klimatsmart!
Eller att köpa en massa ekologisk frukt som man sedan måste slänga eftersom man inte är så noga med att äta upp det ekologiska, sade jag och pekade på deras dignande fruktfat med mjuka apelsiner och brunprickiga bananer. Varifrån och hur har de transporterats hit?
Eller att hålla sig med färska snittblommor året runt som måste transporteras hit med lastbil, kanske ända från Holland, hur klimatsmart är det?
Istället för att köpa så mycket frukt, försöker vi ta hand om den frukt och de bär vi har i trädgården. Frysa, torka, göra sylt och marmelad.
Det är inte ofta vi flyger och snittblommor har vi sällan, annat än från trädgården från tidig vår till sen höst.
Eftersom detta utspelade sig mitt i sommaren, tänkte ingen på det här med uppvärmning av våra bostäder.
Men jag vet att de tycker om att ha det riktigt varmt i sitt hus.
Inte så att de går omkring i bara särken eller kalsongerna (vad jag vet)
men ofta kortärmat, vilket indikerar bra mycket mer än 21 grader.
Ämnet har inte berörts sedan den gången i somras.
Om vi har dragit ett streck över dispyten ska jag låta vara osagt.
Vi har olika uppfattningar i frågan men våra självbilder är lika!
Den här snön som kom, den borde ha kommit för precis en månad sedan.
Det hade varit perfekt, då hade vi fått en vit jul.
Då hade jag jublat över att det snöar!
Jag kunde ju hålla mig för skratt när det började snöa ymnigt i fredags.
För under trädgårdsarbetet hade jag tyckt mig se eller ana lite vårtecken redan.
Tyckt mig höra att vissa fåglar till och med prövade att sjunga lite vårtrudelutter.
Men det var nog önsketänk, för nu är allt täckt av snö.
Det blev minusgrader också, och plötsligt väldigt mycket vinter.
Ja, då får man väl ägna sig åt vinteraktiviteter istället för trädgårdsjobb!
Att kana omkring på hal is är vintrigt!
Det var en överraskning att isen lagt sig så snabbt, vi har ju knappt haft några minusgrader hittills i vinter.
Tror inte att isen är särskilt tjock, så att bege sig långt ut på den är nog inte tillrådigt.
Vi höll oss i strandkanten och hade hundarna i koppel.
Egentligen borde jag ha tagit med mig mina skridskor och testat ifall jag
överhuvudtaget kan hålla mig upprätt på skridskor nu längre.
För det är bra länge sedan jag senast skrinnade.
Mina skridskor, senast använda december 2012
Det är tyvärr inte med skridskor som med cykel.
Att har man väl lärt sig, så kan man det sedan för alltid.
Jag fick ett par fina små konståkningskridskor i vitt skinn med päls kant längst upp i julklapp då jag var 7 år. Pappa tränade mig att åka, genom att putta omkring mig på isen hållandes ett stadigt grepp om mina axlar.
Minns att så snart han släppte, trillade jag omkull!
Men när jag väl lärt mig åka, var jag ostoppbar!
Jag blev hängiven och några år senare hade jag lärt mig att stilfullt glida framåt och att åka bakåt i hiskelig fart, samt galant glida omkring med ena benet i vädret och göra piruetter. Man skulle tro att sådant sitter i!
Men nädå! Sist jag prövade höll husse på att skratta ihjäl sig.
Sofie var med på isen då som nu.
Afghanhunden Sofie på isen 2012
Afghanhunden Sofie på isen 2018
Mina skridskor hänger kvar på precis samma ställe på vinden där jag hängde upp dom efter att vi kommit hem efter skridskoturen, då i december 2012.
Om man tänker ge sig ut på is så ska man absolut ha med sig isdubbar och en stav. Då i december 2012 lyckades jag och Sofie hitta isens svagaste punkt.
Men om det, skrev jag här i bloggen då i december 2012. (vilket säger en del om hur länge jag har bloggat!)
Nu hade vi inte rustat oss alls för isen, för egentligen var vi på skogspromenad då vi såg att det var is på sjön. Eftersom vi varken hade isdubbar eller stav med oss, nöjde vi oss med att kana omkring lite på den hala isen helt nära stranden och återvände sedan till skogs!
Italiensk vinthund med långhårig päls och Siames i snö
IG med lång päls vad är nu detta? Det kan väl inte vara möjligt!
Jo då, lika väl som en del människor har pålimmat fusk hår, tuttar av plast och läppar med någonting fejk i, så kan väl en liten IG skoja till det med lite fuskpäls!
Ser nästan äkta ut, eller hur?
Italienare har ingen värmande underpäls, bara en ytterst kort, tunn och slät päls.
Kläder är ett måste om de ska kunna känna sig komfortabla i vårt klimat anser jag. Denna årstid har Hanna nästan alltid kläder på sig.
Men så är hon också en glad hund som inte behöver frysa! 🙂
Siamesen Håkan är också lätt frusen av sig och därför inte särskilt road av snö. Men jag tog ändå ut honom för en nypa frisk luft eftersom det var en så fin dag med lite sol. Han var till en början mycket tveksam till att lämna den del av trappan som var snöfri.
När han väl övervunnit oviljan att gå i snö knallade han iväg.
Han spatserade ett varv kring kända områden helt nära huset..
Men efter bara ca. 10 minuter fick han nog och återvände till dörren.
Han skakade på sina tassar och hans lilla ansikte uttryckte
”Tvi så kallt det är om tassarna! ” (det var mellan 0-1 minusgrad!)
Jag öppnade dörren och han gled in.
Väl inne blev det full fart på honom. Det är tydligt att en nypa frisk luft och en gnutta solljus gör underverk med livsandarna!
Han rusade som en besatt upp för trapporna till övervåningen
och rumsterade om i den grad att han väckte Kalle som låg i hundrummet
och sov i godan ro.
(Kalle hade varit ute på sin grynings räd mot mössen, precis som han brukar.
Snön bekommer honom inte)
Sådana hundar är våra hundar!
Det har både regnat och snöat under veckan och blåst riktigt hårda vindar.
Inget väder som någon här i huset vill vara ute i!
Det finns ju hundar som inte bryr sig om ifall det är regn och rusk ute, de är lika glada oavsett väder. Men våra hundar är inte sådana hundar!
De ligger helst så här tillsammans med Kalle.
Och de små, Håkan och Hanna.
De ligger i sin frigolit låda…
När vinden äntligen avtog gjorde jag Pannkaka och lade ut spår.
Det finns ju hundar som sniffar spår efter i stort sett allt.
Men våra hundar är inte sådana hundar!
De är Sighthounds och jagar främst med synen. De har mycket god syn och slanka kroppar byggda för fart och snabbhet. Vinthundarna är väldens snabbaste hundar och när de får syn på ett byte jagar de ikapp det och fäller bytet.
De är självständiga jägare!
De är inte särskilt roade av att spåra i marken så som hundar brukar göra.
Därför placerar jag pannkaks bitar så att de kan se bitarna när de spanar
(och sniffar i luften).
De spanar upp i träden…
När de hittar en pannkaks bit blir de överlyckliga!
Och sedan är det full fart, då springer de mycket och fort.
Annika och Rocca i Italien
Våra liv i Italien
Tagged with upphittad hund
Valpar på marknaden
Idag är det strålande solsken från blå himmel och runt 32-33 grader i skuggan här. Ska ta mig ut på promenad med hundarna men kommer att hålla mig i skuggan i skogen.
Varje lördag står en gammal kvinna på marknaden med massor av valpar och kattungar i kartonger och plastbackar på ett bord. När jag såg henne första gången trodde jag hon sålde valpar och kattungar men det gör hon inte. Hon och många andra gör ett jättejobb för att skaffa hem åt upphittade djur. Alla som har hittat övergivna djur får ta med sig dem till det här bordet på lördagarna för att de förhoppningsvis ska hitta någon som vill adoptera dem. Självklart är det många besökare som gör en spontan adoption när de ser de söta små liven men förutsättningarna är klart bättre i alla fall än om valparna/kattungarna skulle bli kvar i det vilda.
De jag har pratat med där har alla 3-4 upphittade hundar bor hos sig och jag har många andra bekanta som också tagit sig an gatuhundar och gett dem ett hem. Det är fantastiskt och se hur många, härliga, underbara människor det finns som aktivt arbetar för att hjälpa hundar och katter till ett bättre liv och ge dem ett hem med omvård. De veterinärer jag känner till ställer upp med gratis vård för upphittade djur.
Här i San Donato finns det nu tre hundar utan ägare men de är egentligen inte vilda förutom den lilla svarta jag tiken jag berättat om. De andra två strosar runt i byn och får mat lite överallt. Risken är större att de blir feta än att de hungrar. För den lilla svarta är det annorlunda eftersom hon fortfarande är så rädd för folk. Om hon bara blir lite tamare så kommer hon att kunna ha ett bra liv här och lunka runt från hus till hus och få mat. Misstänker tyvärr att den vita tiken är dräktig! 😦 Hoppas verkligen att jag har fel.
Tryffelhundarna
Idag var jag ute för att träna Dizzy hitta tryfflar. Från gatuhund till tryffelhund. 🙂 Kommer ni ihåg när jag hittade honoom? Annars kan ni uppdatera er här. Vi gav oss ut tidigt i morse eftersom det är så himla varmt på dagarna. I bergen är det friskt och härligt! Här på 680 m ö h är det ca 32-34 grader på dagarna och längre ner i dalen runt 38-40 grader. Dizzy har hittat två egna tidigare så han börjar fatta vad det handlar om. Det är sällan eller rättare sagt aldrig jag åker ut med enbart Dizzy för tar jag mig upp till ett tryffelområde har jag ingen lust att lämna den bra tryffelhunden Rocca Karlsson hemma. Det är ju hon som hittar dem.
Idag lämnade jag henne först i bilen och gick ut själv med Dizzy. Han hittade två väldigt små på en gång men det spelar ingen roll att de var små, det viktiga är att han hittar något. Dizzy var super lycklig!! Sen hittade han inga fler så jag gick och hämtade Rocca Karlsson med planering att hon kunde markera var de finns och sedan skicka in Dizzy. Det gick bra även om Rocca var lite irriterad på att bli bortskuffad när det var som mest spännande och låta Dizzy gräva. 🙂
Poletten trillade ner riktigt ordentligt hos Dizzy idag! Han hittade en tredje och blev så lycklig att han glömde stanna kvar. Jag riktigt såg när det tände till hos honom och han krafsade lite snabbt på ett ställe. Sen sprang snabbt fram till mig, överlycklig och dansade runt mig! Så nu är det bara sista biten kvar i inlärningen. Gräv upp och apportera dem till mig. UTAN ATT ÄTA DEM! 🙂
Rocca är så stor och kraftig så hon får inte gräva själv eftersom hon riskerar att skada tryfflarna. Så det är en fördel att ha liten hund. Jag vet en tryffelletare som har fem stycken i storlek chiuaua. Om det går med kilopris skulle jag kunna byta bort henne mot 40 småhundar! 🙂
Att fota Dizzy lyckades jag inte med för när jag började plocka med nåt tappade han koncentrationen och tittade på mig istället.
Rocca Karlsson, Dizzy och Lilltösen
Alla är glada och nöjda och tycker att de hör till ett bra gäng utom jag! En hund kan inte bara flytta in bara för att alla tycker det är bra försöker jag tala om för dem. Någon (jag) måste fixa hundvakt, betala mat och vaccinationer, städa efter dem, gå ut med dem, ta dem med i bilen osv osv. Försöker hålla henne på avstånd från mig och lägger ut mat där jag vet att hon håller till men inte när hon ser mig. Hon fortsätter i alla fall att sova under min bil och bli överlycklig när jag kommer ut.
Gathundarna pratar med varandra….
Nu är jag helt övertygad om att gathundarna pratar med varandra!! Kommer ni ihåg Nevi? Den magra lilla tiken som Gabriele hittade under min bil. Nu har jag en ny liten gathund under min bil. Det konstiga är att hon har hittat min bil?! jag såg henne ihop med en kompis ca 6 km härifrån på ett litet berg. Efter den första gången åkte jag upp med mat och vatten åt henne 3 ggr. Den 4:de gången när jag kom dit var hon inte kvar. Dagen efter låg hon under min bil nere i byn. Vad förvånad jag blev.
Hundar kan inte spåra däck, det är bevisat. De behöver en punkt. Om man låter en hund spåra en cykel så klarar den inte det men om man binder fast en tygbit på däcket så det blir ett guppande cyklande då kan hunden spåra. Mina däck är släta. Hur sjutton kunde hon hitta min bil? Tillfälligheter. Jag tror inte det…. Hon är rädd för allt och alla men följer mig som en skugga när jag kommer. När jag varit iväg med bilen möter hon mig nere vid korset. Ibland har hon inte hunnit ända ner då möter jag henne springande i backen. Jag har studerat henne. Hon möter inga andra bilar.
När jag går ut hör hon mig på långt håll och kommer springande. Jag har studerat henne uppifrån byn. Hon möter inga andra människor. Det är en trevlig, mysig liten tik. Jag hoppas verkligen jag kan hitta en familj åt henne. Idag följde hon med mig ända in till min trapp. Jag gav henne lite mat. Jag kommer att mata henne men bara hemma hos mig. ska jag ha någon chans att hitta en familj åt henne måste hon bli tam och sluta vara rädd för människor!!
Rocca & Dizzy
Vänner i allra högsta grad! De är söta ihop! Däremot leker de inte så bra tillsammans. Rocca är för stor och brutal för Dizzy! 🙂 De lekgosar liggande tillsammans då går det bra men när Rocca försöker brottas med Dizzy är det värre. Jaga vildsvin i skogen gör de väldigt bra tillsammans. 🙂 Nu har jag en i taget lös så jag åtminstone har en hund kvar när vi springer på vildsvin.
italiensk vinthund valpar säljes
3 dagar sedan - Blocket.se
6 dagar sedan - Blocket.se
1 månad sedan - Blocket.se
1 år sedan - Kennel.se
Västra Götalands län
1 år sedan - Kennel.se
5 år sedan - Kennel.se
5 år sedan - Kennel.se
6 år sedan - Kennel.se
6 år sedan - Kennel.se
Västra Götalands län
6 år sedan - Kennel.se
Ginza
Fruugo
Fruugo
Fruugo
Fruugo
Tidigare annonser till salu
Togs bort 6 år sedan - Till försäljning i 5 dagar
Togs bort 4 år sedan - Till försäljning i 2 månader
Togs bort 4 år sedan - Till försäljning i 3 månader
Togs bort 4 år sedan - Till försäljning i 2 månader
Togs bort 3 år sedan - Till försäljning i 15 dagar
Italiensk vinthund
Rasklubb: Svensk Rasklubb för Italiensk Vinthund
Italiensk vinthund är en läcker liten hund, som idag främst utmärker sig som behaglig sällskapshund. Med dess lätta rörelser och avsaknad av dvärghundsprägel, fulländas bilden av graciös elegans. Den är livlig, nyfiken och vill alltid vara i centrum. I Sverige är den inte speciellt vanlig, omkring 100 valpar registreras årligen. Italienaren är mycket sällskapssjuk och vill ha mycket kroppskontakt. På natten sover den i sängen, helst under matte eller husses täcke. Detta är ett rasdrag, som är närmast omöjligt att avvänja den ifrån. Under dagen vill den helst ligga i soffan med en filt, som den kan ”gräva” sig ner i. Precis som andra vinthundar älskar den att springa lös och leka med likasinnade. Långpromenader i kyligt väder är inget hinder och så länge hunden är i rörelse så behövs inget täcke, däremot i regn och blåst uppskattas inte utevistelsen lika mycket.
Den italienska vinthunden är inte känd för att vara skällig, men ”pratar” desto mer, inte bara med rösten, som påminner om ett sjungande morrande, utan även med hela sin kropp. Den är känd för att ha minimala hårfällningsproblem. Den tunna huden är täckt med kort, fin päls. Tillåtna färger är enfärgat svart, skiffergrått och isabellfärgat (beige) i alla nyanser. Vita tecken accepteras på tassarna och på bringan. Tvåfärgade eller fläckiga hundar är enligt rasstandarden diskvalificerande. Mankhöjden ska vara 32–38 cm.
Rasen har utvecklats genom italienskt, tyskt och franskt inflytande. Den har använts till jakt på småvilt, men var också en populär sällskapshund hos förnäma adelsfamiljer. Dagens italienska vinthund är utformad på kontinenten, främst i Italien, Tyskland och Österrike. Redan vid 1900-talets första år fanns rasen med på svenska utställningar, men har troligtvis funnits i landet tidigare än så.
italiensk vinthund
Blir vi med italiensk vinthund?
Vi har länge pratat om att skaffa hund och jag är hutlöst förälskad i fransk bulldog, mopsar och bullterrier (små kompakta hundar) och alla dessa är framavlade så mycket att de knappt kan andas och även med en hel del sjukdomar vilket inte känns etiskt rätt att stödja även om det finns bättre hundar inom dessa kategorier. Så vi började tänka om, och fann italiensk vintagehund som är en frisk, trevlig och sund ras – även om jag tycker den är aningen smal med tanke på de hundraser jag blivit förälskad i innan så är det en vacker och tillgiven ras. Den är dessutom oerhört sällskapssjuk och vill vara nära, vilket vi båda tycker om (möjligtvis inte vår katt). Och eftersom vi inte kan få barn, så vill vi gärna ha något annat att ta hand om. Ett djur kan kanske inte ta ett barns plats, men det kan definitivt bli en i vår familj – en älskad familjemedlem. Vi har redan vår älskade katt.
Har dessutom insett att en blogg som jag läst om en italiensk vintagehund som heter ”Sulan” ägs av Fido som jag kommit i kontakt med via hans veganblogg innan (kladdkakereceptet här nedanför är lånat från honom) och även via EcoBride där jag precis skriver ett inlägg om veganska bröllop. Är du intresserad av lyxig veganmat så besök Fido och Johannas blogg Vegoteket. Ibland är världen lite liten. Fast på ett bra sätt.
Комментариев нет:
Отправить комментарий